naked truth

jag tror knappt att det är sant. FYFAN VAD äcklig jag ääääääääääääääääääääääääääär. vet ni hur mycket jag vägde senast jag vägde mig? 68 kg. det var typ..nu i februari, mars nångång. vet ni hur mycket jag väger nu!?!?!??!?!?!?!
74 kg..............
jag har ALRIG VÄGT SÅ HÄT MCYKET I HELA MITT LIV. och jag har gått upp 6 fucking kilo. vet ni? det är inte vart att tycka om en kille och sen bli ledsen och tappa all självkontroll. jag äcklas av mig själv..det ska bort bort bort BOOOORT. och snabbt!!!!
jag sitter fortfarande här och gapar....snälla säg hur äcklig jag är!!!
alla bah ååh du är så fin hur kan du vilja gå ner i vikt?? jävla efterblina kompisar som inte kan vara ärliga. FINE JAG ÄR 177 cm. so what? det är väl modeller också?? och dem väger typ 60 kg max. UÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ

och så var tandställningen borta!! efter 4 jobbiga år med skiten. resultatet ser ni på bilden.. ser dock snyggare ut i verkligenheten än på sketcamen..

jag har kommit fram till en sak. jag mår inte bra psykiskt. jag har hela tiden trott att det här med M var det som tog knäcken på mig. men det sitter djupare än så. jag är trött på att ha ett stort ångestmåln över huvudet utan att ens veta varför, jag är trött på att aldrig kunna somna eller sova bra en enda jävla natt, jag är trött på att vakna upp fylld med tårar ögonen. och fast jag vet att jag har kompisar och en familj som älskar mig och stöttar mig till 110% procent. så kan jag inte fatta varför dem tycker om mig, eller vad dem ser i mig. jag är LIVRÄDD att bli övergiven. att dem någon dag helt enkelt tröttnar på mig.för ärligt talat känner jag mig som en börda eftersom jag har OTROLIGT jobbiga humörvängningar...och jag tror att M förstärkte just det. jag trodde på allvar att han verkligen tyckte om mig. och sen försvann han bara så där. jag är trött på att vara missnöjd med mig själv. jag har en mamma som haft ätstörningar och har i princip hela mitt liv sagt åt mig att jag inte duger som jag är, och en pappa som är (var) alcolist. men jag har aldrig verkligen pratat på riktigt om detta. eller tagit itu med vad det har gjort mot mig.

efter det här med M. har jag gått tillbaka till mitt "gamla jag" fyller upp tomhetskänslan med mat och supa bort hjärnarnan fredag och lördag. jag saknar han så OTROLIGT mycket. jag har aldrig låtit mig falla så för någon innan. jag blir nästan rädd för mig själv att jag saknar han så. fast jag tror inte igentligen att det är just HAN jag saknar. det är närheten och kärleken jag saknar, med hans ansikte på.

men jag MÅSTE verkligen börja träna. jag mår så bra av det. det är som ..terapi typ. sen dra ner på alcoholen/ festandet. plugga mer. sen har jag UNDERBARA 4 bästabästabäästa kompisar. kan inte ens beskriva med ord hur mcyket dem betyder för mig. dem är min familj. dem känner mig. på riktigt. och dem får mig alltid på bra humör. det är när jag är själv eller hemma som jag blir sån här.

känns redan bättre nu när jag fått skriva av mig lite..

förjävla mycket i skolan nu asså. har knappt någon tid att sätta mig vid datan. men det börjar se ljusare ut nu så jag ska försöka komma tillbaka. saknar ju er. nu blir det nana kudden. första gången jag lägger mig innan 12 sen..säkert 3 månader sen. bjuden på en cambild med i grym kvalitet! iråånii

FAKKING FAKkkk FAKKKK. dagen började skitbra. bra fukost, bra lunch..men sen bestämmer jag mig för att hoppa över middagen och ta någon frukt istället eftersom jag vill känna mig hungrig.
Det känns bra på något sätt. det var fan det dummaste beslutet jag gjort på länge!!!! kommer hem till MH för vi ska ha filmkväll. hon hade dukat upp med chips, blandgodis, choklad och ALLT ni kan tänka er. vad tror ni jag gör? trycker i mig så mycket jag kan såklart. skit bra verkligen. spy kunde jag inte göra heller. blev nojjig att hon skulle höra. så nu sitter jag här med uppsvälld mage med spyan i halsen.
så vad har jag lärt mig av det här? skippa ingen fukking måltid. du kommer hetsa.

här är en bild på mig när jag vägde 65 kg. tyckte själv jag var as tjock då. och nu väger jag 70 kg.
hej dubbel tjock...

brukar sitta och göra lite dikter sådär ibland när jag känner mig nere. och ni mina kära vänner är dem första som får veta om dem och läsa. dem består ju oftast av privata saker så...men här är jag ju endå anonym. bilden där uppe är väl vad ni kommer se av mig helt enkelt!