naked truth

jag har tillåtit mig själv att bli RIKTIGT kär en gång i mitt liv. det var förra vintern. han var så charmig, han fick mig känna mig så trygg, skickade underbara sms och gav dem underbaraste kyssarna. det var första gången jag tänkte..jag tror den här killen kommer bli min första pojkvän.
men det ändrades bara på 1 kväll. helt plötsligt fanns jag inte, jag var luft. sen fick jag reda på att det var för han blev på G med en av mina närmsta vänner (han gjorde samma sak mot henne efter exakt lika lång tid). jag lekte att jag inte brydde mig. hälsade glatt och gav han en kram på fester. även fast jag inte kunde med att radera smsen på mobilen, eller lukta på kudden han sovit på. när jag trodde jag glömt han kom alltid alla känslor springande tillbaka när jag såg han.
men sen gick det snett. jag hittade han av en slump på BDB och skickade en vänförfrågan. han NEKADE mig. detta var nog det töntigaste jag vart med om. jag skulle skicka till en kompis om vad han hade gjort och hur töntigt det var. men SJÄLVKLART råkade jag skicka det till honom.
när jag inte hade sett han på ett par månader var han helt plötsligt där med en ny tjej vid sin sida. han skulle fram och hälsa på alla när han plötsligt såg mig. ha ryckte åt sin tjej och ställde sig bakom ett hus!!!
men nu på lördag kommer jag träffa honom i en liten lägenhet tillsammans med 9 andra. det är hans systers födelsedag och vi är jättebra kompisar. men jag är rädd. jag HATAR honom. men jag vet när jag kommer se han att jag kommer tycka det är så jobbigt. vara så nära han, känna hans lukt. jag känner mig svag.