jävla kärlek
herregud vad mycket det har hänt sedan mitt senaste inlägg. det blev bara sämra och sämre mellan mig och min BF (från min sida)
vi hamnade in världens bråk på bästis födelsedag! så min kompis hämtade mig och så sov jag hos henne. sen åkte jag till mamma dagen efter.. BF hörde av sig hela tiden men jag sa till han att det var över.. sen så skulle jag hem till honom på dagen för att hämta mer grejer men då han dragit från jobbet för att vara hemma när jag var där!! så ja...han övertalade mig att ge det en till chans..
och enda sen dess har allt vart så konstigt..han är vekligen den PERFEKTA pojkvännen. men jag kan bara inte släppa in han igen... för att jag vet fortfarande inte vad JAG vill..jag menar..han övertalade mig.. istället för att jag sprang tillbaka till han för att jag ville det....och det kanske jag hade gjort om jag hade fått mer tid eller kanske inte..och det var det jag kände att jag behövde ta reda på. FINNS DET NÅGRA KÄNSLOT KVAR??? HUR LÄMNAR MAN EN KILLE OM INTE HAR GJORT NÅGOT??
känns bara som jag behöver vara singel...göra vad jag vill...jag kan inte gå tillbaka som det har vart...det går bara inte..för jag kan inte vara kärleksfull mot honom för då tror han att allt är bra och jag är rädd att det inte kommer funka endå och då kommer jag behöva såra honom ennu mer..men om jag inte är kärleksfull mot honom så ger jag det ju inte en ärlig chans heller!!!!
:(
IM BACK
Jag trodde aldrig mer att jag skulle skriva här mer. för jag är ju vuxen nu right? men sanningen är att jag känner mig mer lost nu än någonin.
jag är inte oskuld länge, jag är inte tonåring längre, jag bor inte hemma längre. nej jag bor hos min pojkvän sen 2 år tillbaka. NÄR HÄNDE DETTA?
allting har gått så snabbt. just nu jobbar jag som butiksbiträde och leker tråkigt svennsson liv och är fet. (igen) så nu är det dags att rycka upp mig och börja leva!!!
